Bevarandet av svensk slöjd

Sverige har en lång tradition av olika former av slöjd och än idag slöjdas det flitigt i hus och hem över hela landet. Olika landskap har olika metoder och typer av slöjd och resultatet av den stora variationen är ett rikt kulturarv som går långt tillbaka i tiden och som ofta har inspirerats och influerats av andra länders traditioner. För att den svenska slöjden och formgivningen skulle bevaras bildades på 1800-talet den Svenska Slöjdföreningen, som år 1976 bytte namn till Svensk Form och som in i våra dagar är mycket aktiv. Föreningen organiserar olika utställningar, ger ut en egen tidskrift och delar ut stipendier och priser till formgivare som sysslar med alla möjliga material och områden.

Grundaren av den Svenska Slöjdföreningen hette Nils Månsson Mandelgren och när han fick igång sitt projekt år 1944 såg han det som sin främsta uppgift att konservera och marknadsföra den svenska slöjden på både nationell och internationell nivå. I tidens anda var det endast män som var medlemmar och organisationen bildades som en rektion mot den industriella revolution som rådde. Plötsligt massproducerades varor som av tradition tillverkats av hantverkare och de riskerade nu att förlora sitt leverna då de inte kunde konkurrera med fabrikernas låga priser.

Idag har Svensk Form över 3500 medlemmar, av båda könen, och det är framförallt formgivning som man sysslar med, snarare än traditionellt hantarbete. Inspirationen hämtas dock ofta från gamla svenska metoder och former av slöjd och man inkorporerar detta i mode, möbeldesign och konstuttryck. Man organiserar också kurser i handkraft, till exempel smide, textilfärgning och vävning, liksom seminarier där formgivare kan mötas och diskutera olika ämnen, tillverkningssätt och stilar.