Slöjd för den händig

I Sverige har vi en lång kultur av slöjdande. Vi har sysselsatt våra händer, vår kreativitet och konstnärliga ådra under århundraden och själva ordet finns i vår historieskildring så långt tillbaka som på 1300-talet. Det är nästan inkodat i vårt dna att sysselsätta våra händer med något kreativt. Slöjd betyder mycket för den händige men även för den sluge eller skicklige men det tar ju ett tag innan man blir skicklig. Det är nog bara fantasin som kan sätta gränser på vad vi kan åstadkomma. Ibland kan vi behöva lite hjälp på traven som till exempel av Buildor för att få igång inspirationen till ett projekt. Det tar ju ibland tid för att veta vad man gillar att göra, vad man skulle kunna tänka sig att bli bra på. För vissa är det kanske att konststicka, någon kanske knypplar, andra drejar, någon filtar verklighetstrogna djur. Sådana där djur som gör att man inte riktigt vet om det om det är på riktigt eller inte.

För utvecklingen framåt

Sedan början av 80-talet har vi haft slöjd på schemat i den svenska skolan. I skolplanen skriver Skolverket att slöjd är något som gör att manuellt och intellektuellt arbete förenas. Det menar man är viktigt för att utveckla sitt kreativa sinne och att öka tron på att klara sånt som händer i vardagslivet. Man sätter stor tro till att slöjd är viktigt inte bara för oss som människor utan för att våra samhällen ska utvecklas. Så kanske det inte kändes för dig att ta ditt symaskinskörkort, att du skulle hjälpa samhället utvecklas om du så bara kunde skillnaden på raksöm eller zickzaksöm. Men en viss stolthet kände du nog när du fick godkänt och kanske svor du att aldrig någonsin igen skulle sy en endaste söm igen.

Slöjd på arbetschemat

Man brukar säga att vi lever i värld som snurrar allt snabbare och fler och fler går in i utmattning och depression. Många gånger är det kreativitet som är vägen tillbaka för dessa människor, att skapa i sin egen takt. Att återuppta ett gammalt kärt intresse eller att lära sig någon nytt. Kanske skulle vi för att bekomma detta införa slöjd på arbetsschemat. Att alla på kontoret skulle sitta och tälja trägubbar som Emil i Lönneberga vore kanske att ta i. Tänk om alla fick möjligheten att göra något kreativt med sina händer som inte handlade om arbete. Vi skulle kanske få utöka begreppet slöjd till att innefatta måla i målarbok för vuxna eller andra stillsamma kontorsanpassade aktiviteter. Tänk om vi vuxna skulle få möjligheten att fortsätta att inte bara föra oss själva som individer framåt men även hela samhället. Med något så enkelt som att göra något med våra händer som vi inte pengamässigt inte skulle tjäna något på utan bara tyckte att det var roligt.