Hur får man pojkar intresserade av syslöjd?

Det har gått många årtionden sedan man bytte namn på slöjdlektionerna och i stället för pojk- och flickslöjd började man kalla dem för trä- och syslöjd. Året var 1962 då detta skedde och med det blev det obligatoriskt för båda könen att delta i båda typerna av slöjd.

Det har nu gått över ett halvt århundrade sedan dess men än idag upplevs det en viss skillnad i attityd hos eleverna gentemot dessa lektioner. Det handlar inte så mycket om träslöjd som om syslöjd, och det beror framförallt på att flickor tenderar att uppskatta båda. För pojkarna kan det däremot vara lite knepigare, då många tycker att det är larvigt och inte tillräckligt tufft att sitta och brodera eller tillverka mysdjur. Det finns dock lärare som både känner igen denna attityd och jobbar på att förändra pojkars attityd till syslöjd och en sådan är syfröken Johan Örsell vid Eklundaskolan i Örebro.

Örsell menar att det ofta handlar om attityd snarare än verklige känslor och åsikter när det kommer till pojkarna. När de kommer i in i klassrummet vill de högljutt protestera om att det är töntigt med syslöjd inför sina polare men när de sedan sitter och jobbar verkar de i själva verket tycka att det är rätt kul. Själv har han en förkärlek för virkning och påstår sig ha märkt att det är många killar på högstadiet som faktiskt delar hans intresse, men inte vill erkänna det öppet. Det handlar om att bryta olika könstabun och att välkomna kreativiteten.